Har ni en timme över?
Den 19:e april gjorde vi nog den finaste bussresan i våra liv. Vi stannade till vid Lake Matheson där träden, molnen och bergen speglades i sjön vilket var helt magiskt. Vackraste sjön vi sett! I solnedgången rullade vi in i Wanaka vilket måste vara världens finaste by enligt oss. En mysig by med en stor sjö som omringas av berg. Tyvärr hade vi bara en natt bokad där vilket var synd... Vi hade gärna gått runt i bergen och bara njutit av utsikten i flera veckor om vi kunnat. Emma gick upp tidigt morgonen efter och gick/sprang i två timmar. Hon var dock tvungen att stanna cirka varannan meter för att ta kort, och ändå är det ingen bild som visar den rätta sidan av Wanaka. Elli stannade inne på grund av att hon inte kände sig riktigt kry. Hon har tyvärr vart sjuk i några dagar nu, febrig och hostig. Trots detta krigade hon sig uppför ett av alla berg i Wanaka när vi besteg det samma förmiddag. Vi blev i alla fall väl belönade när vi kom upp - vilken vy!! 😍
Åkte sedan vidare mot QUEENSTOWN vilket vi har hört sååå mycket bra om, förväntningarna var skyhöga. Hur det nu är möjligt blev vi ändå förvånade. För varje steg vi tog blev vi bara ännu mer imponerade. Underbar liten stad som påminner om en skidort. Här finns inga höghus utan bara små fina stenhus. Mysiga trånga gator fyllda med affärer. Alldeles för många uteserveringar perfekt placerade längs med sjön som lockar alla stackars backpackers. Höga berg omgiver staden från alla håll. Trädens löv skimrar i höstens färger och solen värmer oss lite där vi går. Åh som vi trivs här!
Det sägs att världens godaste burgare kan ätas här i Queenstown. Vi kunde inte hålla oss och gick dit redan första kvällen för att se om det var lurendrejeri eller ej 😉 Det var inte svårt att hitta vilken restaurang det var eftersom det jämt o ständigt står mängder med folk och köar utanför. En hel timme fick vi vänta innan vi fick hugga in i en stor och jävligt god burgare! MUMS. För att lindra matkoman gick vi en liten sväng i stan med vännerna Tom o Terry (inte Jerry hehe). Hittade en gatumusikant och började dansa och sjunga med honom. Tror nog allt att vi bidrog med några extra dollar till snubben 😉 Elli hostade sig hemåt och Emma fortsatte vidare till nattklubbar💃🏻
Dagen efter vandrade vi i snigeltakt runt i denna underbara stad, njöt och kom fram till att hit måste vi tillbaka. Tur vi bokade sex nätter här! 😄 Lugn och välbehövlig kväll för oss båda då Emma med började känna sig krasslig. Vi gick och la oss och försökte ladda för morgondagens sjuka aktivitet...!
Igår hoppade vi BUNGYJUMP!!! 134 jävla meter. Galet!
Ellis upplevelser: Vi åkte buss i 40 minuter innan vi kom fram och det kan ha varit bland de värsta 40 minuterna någonsin. Jag fick sån himla ångest och såg nästan ingen framtid efter hoppet😅 Började fundera på varför jag gör detta. Det är ju psykiskt skitjobbigt! Hur laddar man ens för en sån här aktivitet?! Försökte lyssna på lite peppande musik, men det gick inget vidare eftersom jag började misstolka precis varenda mening i alla låtar och ändrade om texterna i mitt huvud. Ni vet "Dancing Queen" med ABBA: "you can dance, you can jive". Den raden i min skalle blev "you can jump, you can die". Haha, fy satan vad jag skrämde upp mig själv!!
Hur som helst - framme och uppe bland bergen. Vi åkte ut till plattformen och jag insåg hur jävla högt det faktiskt var. Ville nästan riva biljetten och springa därifrån, men jag är inte den som är den och tänkte "nä nu jäklar. Nu är jag här och då tänker jag hoppa." Jag var tredje person i kön och såg två killar hoppa före mig. Mitt namn blev uppropat och de spände fast mig i alla säkerhetsgrejer. Jag trippade fram till kanten, vinkade till kameran, hörde hur de räknade ner "tre, två, ett, hoppa!" Och så hoppade jag. Rakt ut, 134 meter över marken. De första sekunderna tänkte jag "nej, vad har jag gjort? Jag kommer dö! Helvete, jag vill upp igen!" Men det var lite sent att ångra sig😉 Efter ett tag när jag insåg hur coolt det var började jag gapflabba och kände mig hur grym som helst! Vilken känsla det var! Det går inte att sätta ord på sådana upplevelser. Man måste ha gjort det för att förstå. Jag var rädd, nervös, exalterad och lycklig på samma gång. Det var det absolut sjukaste jag gjort i mitt liv och troligtvis kommer jag aldrig göra något liknande igen. Känslan går inte att jämföra med någonting annat. Bungyj ump var helt otroligt! När jag kom upp igen rann tårarna av lycka för att jag klarade det och de smittade av sig på mannen som jobbade där också😉
Det hela kändes lite som att förbereda sig på att dö men jag överlevde😉 Skönt!! Och mormor - du kan va lugn, nu är det slut på galenskaperna!😘
Emmas upplevelser: Hela morgonen var jag riktigt taggad. Satan vad kul det skulle bli!! När vi färdades i gondolen 134 meter ovanför marken till den plattform där vi skulle hoppa var jag fortfarande bara exalterad. Väl uppe i den lilla buren kände jag mest ingenting faktiskt. Det var först när jag vandrade ut mot kanten och insåg att jag nu ska hoppa rakt ner och falla fritt i 8,5 sekunder som jag blev nervös och halvt livrädd. Hann inte tänka mer än tre sekunder innan jag kastade mig ut. FYFAN VAD SJUKT!!! Skrek och skrek och skrek. När jag hade studsat upp och ner två tre gånger insåg jag precis vad som hänt och andades ut och började skratta. Hahahaha vilken känsla! Helt underbart. När jag kom upp igen ville jag göra det om och om igen. Det gick över alldeles för fort och jag fattade knappt ingenting. Ångrade att jag inte stod kvar vid kanten i tio sekunder till så att jag hann bli riktgt livrädd. Adrenalinet hade nog flödat ännu mer då 😉 Övervägde starkt att köpa till ett extra hopp men hejdade mig... LÄTT att jag ska hoppa bungy nån mer gång i livet, och då ska det vara ännu högre! (Förlåt mamma och pappa ❤️ men jag överlevde iaf😉)
Det blev en helvetes eftermiddag med en massa krångel med boende osv. Det löste sig i sista sekund som tur var. Sista sängarna i Queenstown gick till turtjejerna från Småland 😉 Skönt, slapp vi sova på gatan... Trots att båda hade ont i halsen drog vi ut igår iaf hehe. Det var ju reuinion med Stray-gänget vilket vi inte kunde missa! Roligt var det iaf 🎉
Nu är det slut på denna bibel, hoppas att ni gillade den för vi la ner hela vår själ på den 😉 nä skojar, allt för er kära bloggläsare. Ni får tyvärr vänta lit på bilder... Ha det bäst! ❤️❤️
